Kall
Kör ner händerna i fickorna, försöker röra tårna.
Kylan kryper in, biter sig fast.
Hakan, näsan, fötterna.
Jag fryser så att det nästan gör ont.
Sen kom bussen som en röd räddare i nöden, men nu har jag bestämt mig för att det är dags att snöra på sig vinterkängorna. Så kall vill jag inte bli igen.
